top of page
Skribentens bildAngelica Rydelius Bergman

Saltgruvan i Wieliczka - turistdelen

Jag ljuger om jag säger att jag vaknade pigg och alert lördag morgon. Att sitta uppe till nästan halv ett, dricka vodka och några öl, skratta så det gör ont i mage, kinder och hals. Ja det tar på krafterna. Men tanken på gruva fick mig att gå upp och känna mig oväntat pigg ändå. Jag hade först ett problem från gårdagen att ta hand om. Jag hade lyckats låsa in mig själv i rummet. Efter lite chattande med Micke så kom han till min dörr, jag skickade ut nyckeln och han lyckades låsa upp dörren utifrån. Är man i Polen så är man.

Efter frukost bar det av mot Krakow, ja eller Wieliczka närmare bestämt. Tanken var att ta deras "Miners route" för att få lite annan känsla av själva gruvan än om man går vanliga turistturen. Men, då den turen var fullbokad fram till klockan 14 så hoppade vi på först turistturen och senare även Miners, det fanns ju en kombobiljett för det till och med. Hon i kassan förvarnade "men då får ni spendera hela 5-6h timmar i gruvan, som om det var något negativt med det. Jag svarade tillbaka att det inte var ett problem, snarare tvärtom.


Med facit i hand hade vi ändå kunnat hoppa över turistturen. Det var så mycket folk och turen kördes på i 180. Vill man titta på detaljer, fota och dessutom hinna prata lite ja då får man svettigt. Vi höll på att hamna i gruppen efter oss ett antal gånger och vi hjälptes åt att hålla reda på varandra, för det var det ingen annan som gjorde. Guiden sen, så mycket mer trött på sitt jobb och livet kan man nog inte vara. Hela hon utstrålade tristess och menlöshet, hon pratade med samma "engagemang", med allt att titta på och att man knappt hörde henne eller vad hon sa gjorde att vi tappade fokus helt på själva guidningen, vi fokuserade på det vi tycker är roligast, titta runt lite på egen hand, men fortfarande på turen.


Trapporna ner i gruvan var en liten utmaning för en smått bakfull medelålders gruvnörd, men så snart vi var nere i gruvan och man kände gruvluften gick det över. Gruvan i sig är väldigt vacker. De har bevarat den väl. Men på tok för tillrättalagt för ett gäng gruvnördar, så klart. Stora kapell, kristallkronor av salt, träkonstruktioner inte av denna värld och modeller av gruvbrytningen. Tror turen egentligen passar de flesta och ett måste för alla när man ändå är i krokarna.


Temperaturen låg runt 15-17 grader, så jacka, underställ och allt annat de flesta svenska gruvor kräver kan lämnas hemma. Jag själv gick runt i kortärmat till slut.

68 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Årskrönika 2021

Comments


bottom of page