Idén till vandringen föddes i våras när Marcin var på en föreläsning om "De bortglömda fjällen" av Stephan Schneider på Naturkompaniet i Borlänge. Vi tänkte direkt "hm ett helt stort fjällområde som blivit bortglömt", det passade oss perfekt. När vi sen såg bilderna var vi helt sålda.
Planeringen av turen
Marcin tog kontakt med Stephan som gav oss förslag på både tur och bra fiskeställen och dessutom vilka flugor som skulle passa till fisket. Jag inhandlade kartan via Fjällkartan och en papperskarta inhandlades hos Naturkompaniet. Om tekniken inte fungerar kan man alltid falla tillbaka på hederlig papperskarta och kompass.
Jag köpte oss dessutom varsin Thermacell ifall det skulle vara outhärdligt med mygg, men vi hade såklart även Mygga med oss. Intressant att se om de är så bra som det sägs.
Sedan tidigare vet jag att det går åt en hel del kläder och trots att det var sommar och varmt hemma så visade prognosen allt annat än sommarväder. Så, det blev till att packa några extra par och varma tröjor + varsin extra filt ifall vi skulle frysa när man sover (prognosen visade 3 grader om nätterna på fjället). Är du nyfiken på resten av packlistan är det bara att höra av dig via hemsidan eller någon av de sociala medierna.
På plats i fjällen
För att ha gott om tid planerade vi att gå upp på fjället redan på onsdag kväll för att slippa den stigningen senare. Nog för att fjället och området skulle vara utan leder, men att det skulle vara praktiskt taget helt stiglöst hade vi nog inte räknat med. Så vägen upp på fjället valde vi att gå via ett vattendrag för den skulle ta oss till den sjö där vi tänkt övernatta.
Men det var allt annat än lätt att gå från ca 550 möh till 950 möh utan stig i en terräng med fjällbjörk, buskar, stenar och väldigt blöt mark och med varsin ryggsäck på vardera 20kg och 30kg. Vi var rätt trötta när vi kommit fram men blev belönade direkt med en helt fantastisk miljö, en ilsken fjällripehona och en magisk solnedgång.
Efter en något kall men skön natt (tyst och lagom svalt i tältet) vaknar jag vid 7. Jag ligger kvar och myser i sovsäcken till i alla fall åtta så Marcin ska få sova ut lite. Men sen måste jag ut och kissa och jag är dessutom väldigt kaffesugen.
Frukosten intar vi vid den lilla fjällsjö vi tältat i närheten av. Vid ca 10.30 har vi packat ihop allt och vi börjar gå mot nästa punkt på kartan, Himmelsraftet.
Verkligen helt stigslöst
Att tro att det skulle finnas fler stigar uppe på fjället var helt fel gissat av mig. Naturen bjöd på samma ostigade terräng och vi kom fram till att det var lättare att gå upp och ner på topparna än att hålla sig nere i lägre terräng med väta och lite högre buskar. Det kändes som Himmelsraftet inte ens närmade sig. Efter allt skråande började jag dessutom känna att jag började få skavsår på ena foten. Bara att passa på att tejpa nästa paus och köra med dubbla strumpor restan av vandringen. Jag har ju kört med dessa skalkängor i gruvor och kortare vandringar med ett lager strumpor och det har gått bra, men helt uppenbart behövs ett extra lager här.
Till slut tar vi ett beslut när vi gått en stund upp och ner, upp och ner och kollat på kartan att det kommer se likadant ut hela vägen, att ta oss ner till Skoulken eller Korsvattnet istället. Kanske det inte blåser och regnar lika mycket nere i dalen.
Växlande väder - som utlovat
Det kommer regnskurar och efteråt kommer solen om och om igen, blåsten ligger på från Himmelsraftet och vi ser att det är soligt i dalen. Vi sätter ut kurs på min Suunto klocka och går ner mot Skoulken och Korsvattnet. Det är snö och lite lättare terräng här uppe och det känns skönt. Temperaturen stör oss inte men regnet är inte jåttemysigt. Pga terrängen gör vi om planen ytterligare och sätter kurs mot en annan punkt vid Korsvattnet, inte utloppet från Skoulken.
Efter lite omvägar pga tjock snölager vi inte törs gå över så kommer vi ändå ner till dalen. Solen skiner och det regnar samtidigt, men temperaturen är betydligt behagligare här. Då snösmältningen pågår för fullt fortfarande så är det antingen snö på backen eller så är backen helt mättad med vatten. Det gör att vandringen blir väldigt tung då fötterna liksom sugs ner i backen vid varje steg. Jag tackar mig själv för att jag valt skalkängorna denna tur då de är både högre och står emot vätan bättre.
Fortsättning följer i nästa inlägg om tältning i samma svampiga underlag.
Har du någon friluftstur som inte riktigt blev som du först planerat?
Novellsidan är den perfekta platsen för älskare av erotiska noveller. Webbplatsen https://novellsidan.se är fantastisk med sitt rika urval och dagliga uppdateringar, så att du alltid kan hitta något nytt. Den fantastiska användarvänligheten utan krav på registrering gör den mycket tillgänglig. Möjligheten att kommentera och diskutera noveller med andra användare ger en extra charm. Mycket nöjd med den här resursen!